I början av april kunde vi äntligen börja koncentrera vår äppelmust. Då alla andra Västerbottningar svor över att kylan slog till igen efter en varm mars-månad jublade vi på Brännland Cider. Nu kunde vi starta resan mot en Norrländsk Cidré De Glace.
Ur tankarna kommer något som liknar tjock motorolja men smakar nektar och Norrlandskylan transformeras till sydländsk sötma och värme.
Under vår tid med Brännland Cider har vi förstått att urskilja två distinkta cider-traditioner. Gränsen mellan de två går i höjd med Engelska kanalen.
Båda har sitt ursprung i regioner där klimatet för druvor historiskt inte har varit idealiskt och där vinmakare har fått finna sin råvara i andra grödor.
Norr om kanalen jäser man ut en stilla cider och serverar den ur kran på puben. Traditionen hänger tätt samman med cidern som en dryck som vem som helst med lämpliga äpplen kan göra hemma, som släcker törsten i slåtterarbetet. I England är cidern en egen dryckeskategori med produktionsmetod mitt emellan öl och vin men den dricks som öl.
Söder om kanalen är cider-makarna vinmakare. De jäser sin äppelmust och buteljerar den så att den sista lilla jäsningen konditionerar vinet i flaskan. Den Franska traditionen tar en fullfjädrad vinkultur och byter ut råvaran. Viniculteuren blir en Cydriculteur. I Frankrike betecknar ordet cidré att detta är ett vin gjort på äpplen istället för druvor. Varken mer eller mindre. Cidern är fortfarande ett vin.
Cider som vin eller cider som öl.
Brännland Ciders ursprungliga idé var att plocka trädgårdsäpplen i Umeå med omnejd, jäsa ut dem till en enkel stilla pub-cider av Brittisk typ och sälja den cidern lokalt. Cidern som öl alltså. Allteftersom våra experiment tog oss allt längre in i den svenska äppelfloran och längre ut i de internationella traditionerna så insåg vi att vi var tvungna att söka nya horisonter. Sverige producerar äpplen av yttersta kvalitet, men inte av rätt sort, för en kvalitetscider av Fransk eller Brittisk typ.
Så för att få fortsätta med vår besatthet var vi tvungna att höja blicken. Och som det ofta blir när världen ställer upp omutliga villkor så drev våra villkor utvecklingen mot en tradition som kombinerar den gamla Franska traditionen, den gamla världen, med Amerikansk pragmatism, den nya världen.
I början av 90-talet frågade sig några fransk-kanadensiska eiswein-tillverkare vad de kunde göra av sina trädgårds-äpplen i ett klimat som var kallt halva året. De fann en lösning som på ett nytt sätt använder äpplen som råvara till ett vin i världsklass. Cidré De Glace. Is-cider. Ett eiswein på äpplen där naturlig kyla är ett inslag i produktionen. Efter bara några års produktion så fick provinsen Quebec en egen appellation för is-cider. Appellationen ställer upp produktionsvillkor som gör att mycket få platser i världen geografiskt kan uppfylla kraven för att få kalla en dryck Cidré De Glace. Norra Sverige är en av de platserna.
Idag är is-cider ett stående inslag på vin-listorna på världens bästa restauranger och El Bulli serverade innan sin stängning is-cider från Quebec-producenten La Face Cachee.
Genom Is-cidern har vi funnit vår lösning. En tradition som är ny, precis som den vi vill starta i Skandinavien, men som också har sina rötter i historien och som dessutom räknar in det Norrländska klimatet som en nödvändig faktor för framgång. Cidern som ett överraskande, finstämt och starkt vin. Att njutas med ost eller desserter.
Vi planerar att släppa vår första lilla årgång av is-cider gjord på svenska äpplen i oktober i år. Vi vill skapa ett vin med distinkta särdrag från olika svenska äppel-terroirer. En svensk Is-cider med internationellt rykte. I höst kommer det första steget.
Vi har funnit vår tredje väg.
/Brännland Cider
Inom kort besätter vi Brännland Ciders första regelrätta Cidreri. Om tre år ska vi kunna producera 10.000 flaskor förstklassigt vin i Cidreriet. Därför arbetar vi nu intensivt med flödes och produktions-scheman som inte bara ska fungera för 2012 års årgång utan också för 2015.
Vi vill inte kalla det musteri. Det skulle vara att förminska det vi vill göra. Det är ett Vineri. Med äpplen. Ett Cidreri. För det är vad Cider är – ett vin gjort på äppelmust istället för druvmust. I Frankrike är det där inte alls konstigt. I Sverige är det en revolution.
/Brännland Cider
Vintern har till slut anlänt till landet. Det tog tid i år. Brännland Ciders första plantering vilar under Höga Kustens himmel. I Umeå väntar vi med spänning på att få flytta in i vårt första musteri.
Vintern är en period av vila för de flesta cider-makare. Äpplena är plockade, krossade, pressade och musten ställd på jäsning. För oss börjar istället en intensiv period eftersom vintern är vår specielle vän och allierade på resan mot en produkt från Norrland till världen.
Januari och februaris väder är avgörande för vårt hantverk. Vår lugna period kommer under vårmånaderna och under sommaren då vi lagrar vår cider.
Den 12:e oktober i år, precis två år efter den första blogg-posten på Brännland Cider, planerar vi att offentliggöra vår första årgång. Vi hoppas att ni är med oss då också.
Tills dess så drömmer vi om de första äppelblommorna och surret av bin i trädens kronor. Och vi rapporterar förstås vidare från våra framgångar och bakslag i jakten på en Norrländsk cider.
/Brännland Cider
Selection Business skriver om Brännland Cider i kommande nummer 3. Erik Säfvenberg besökte oss under hösten för ett samtal om Svensk cider i allmänhet och Brännland Ciders ambitioner för framtiden i synnerhet. Läs artikeln om oss här.
Den 11:e november skriver Mats Eric Nilsson (Den Hemliga Kocken, Äkta Vara) om cider i Svenska Dagbladet. SvD har på sistone skrivit alltmer om äkta cider och publicerar inom kort ett stort cidertest.
Av de Svenska producenter som ligger i startgroparna så har Mats-Eric valt att lyfta Brännland Cider och skriver,
”Få länder har så goda förutsättningar för cider produktion som den resursslösande äppelnationen Sverige. Men trots att vi har en cider tradition från 1600talet finns i dag ingen inhemsk producent av den äkta varan. Systembolagets hyllor domineras i stället av den svenska cider imiterande alkoläsk som under senare år blivit en stor exportsuccé. Flera entusiaster ligger dock i startgroparna. Exempelvis Brännland cider utanför Umeå. Här finns långt framskridna planer på att inom några år kunna framställa ekologisk cider i fransk, engelsk och kanadensisk stil av norrländska trädgårdsäpplen.”
Läs artikeln i sin helhet här.
Brännland Cider sträcker på sig. Igen.
För nästan exakt ett år sedan startade resan Brännland Cider. Vi har skildrat arbetet med att söka en ny svensk vintradition genom äpplet. Vi har rest fysiskt och i fantasin, vi har läst, frågat och gjort. Vi har misslyckats. Lärt. Och rest oss igen.
Under våren nådde vi ett avgörande genombrott och vårt kall (för jag vill nog kalla det för ett kall) bröt igenom vårens gråa molntäcke och ledde oss in i sommaren och hösten.
Den första posten här skrevs den 12:e oktober 2010 och vi anade inte då vad idén om ett vin på norrländska äpplen skulle föra oss. Vi har blivit besatta. I Jakten På Ett Svenskt Uttryck, som Alf Tumble beskrev saken när han skrev om oss (bland andra) i Livets Goda i Januari 2011, har vi blivit pilgrimer, lärljungar och troende. Vi är övertygade om att vi är något stort på spåren.
Under de sista veckorna 2011 planterar vi de första äppelträden i Sjöland på Höga Kusten. Det tycks som om ödet har spelat in inte bara på vår väg framåt utan också i betydelsen av den plats som vi har valt till vår första äppelträdgård.
Torpet Backhägna ligger bredvid den gamla landsvägen och år 1732 passerade Carl Von Linné Backhägna på sin väg norrut. Hans vålnad, med kritpipan dinglande i mungipan, vilar sina hästar där utsikten över Ullångersfjärden är som bäst. Han ser oss plantera äppelträd i sydsluttningen i senhöstsolen och tänker ”satans dårar” men sänder ändå dessa dårar sin välsignelse, från en färdeman till några andra, innan han drar vidare för att bevittna de Lappländska undren.
Under 2012 är ambitionen att plantera ytterligare 200 äppelträd i Västerbotten och på Backhägna. Om mindre än ett decennium tänker vi oss att driva de första kommersiellt avkastande fruktträdgårdarna i norra Sverige i modern tid. Frukten ska vara basen i en produkt som vi vill ska slå världen med häpnad. Ett vin vars terroir inte står någon annans efter.
I september filtrerade vi vårt första färdiga produktförsök, vår Alfa-version, och bilden som visar hur vinet såg ut före filtrering respektive efter densamma får stå som symbol för vårt år. Vi går mot klarhet och under hösten och tidiga våren så vill vi avtäcka vårt mål, det pris vi söker, efter det att ett cider-år, det första, är till ända.
Nu tar vi nya och kanske delvis oväntade steg. Till alla er som har erbjudit oss era äpplen, hjälpt oss med att plocka dem och drivit oss framåt med den glädje och uppmuntran som följer på berättelsen om Brännland Cider. Tack för att ni har varit med oss.
Västerbotten och Umeå är inte traditionellt ett landskap präglat av fruktodling.
Nej, här är grödan stram och sträv. Den är Korn. Den mättade färgskalan i ljust brunt, grått och ockra vänder upp handen mot frivoliteten i ett rundat, blankt, skinande äpple.
Landskapet väser; Fräckhetn. Syndn. Ormens Väg På Hälleberget. Evas frestelse.
Västerbottningen väser; Hä Gå Int.
Som barn drömmer vi om okända världar, dolda rum och hemliga trädgårdar. Prånget under trappen blir osynligt. Garderoben leder vidare in i vinterlandskapet och den hemliga trädgården, där rosorna har klättrat upp över grinden och brunnen fortfarande är stilla och klar är en plats som bara du känner till.
Som vuxna faller vi in i sanningen om det allt upptäckta. En värld där ingenting längre finns förborgat, ingenting är mystiskt och där den enda resa vi kan göra för att snudda vid en spillra av det som fanns innan satelliternas allseende ögon är en resa in i kretsar, silikon och elektriska impulser.
Våra berättelser blir alltmer likartade, de gamla greppen alltmer nötta. Platserna som en gång var mysterium är nerskräpade med cigarettfimpar och glasspapper. De är allas hemlighet nu. Det är deprimerande.
Det är lätt att säga att världen blir det man gör den till. Alltså, att mystiken inte bor i själva landskapet utan att förundran och upptäckarlust finns i upptäckarens ögon. Kanske. Ändå är de vita fläckarna på kartan slut. Och om det nu mot all förmodan skulle finnas en hittills okänd storväxt råttart i en utslocknad vulkan i Sydamerikas djungler så måste denna upptäckt ackompanjeras av vita mäns bräkande och nötta superlativ.
I det bibliska Västerbottens karga, förbjudande och stränga odlingslandskap, där äppelträden även de är utvalda utifrån en utilitär dogm (ett sommaräpple te mose å ett vinteräpple te vintern), snubblar vi in i en trädgård.
En hemlig trädgård.
Här sväller luften av äppeldoft och vi sveps in i ett rus. Ett rus i lika delar bestående av glädje över upptäckten, det osannolika i den, samt sötmans och syndens lockelse.
”Tror fan att fruktträdgårdar inte har anlagts i Västerbotten för då hade väl ingen fått nå jobb gjort” skriker den lille mannen i sletna vadmallskläder i mitt huvud. ”Inte en enda valk, inget blodvite, inga myråkrar, ingen vitaminbrist, hela tandrader och hög medellivslängd Hur hade då den Västerbottniska litteraturen sett ut? Nog räcker det med EN Fritiof Nilsson Piraten?” En litterärt bevandrad, imaginär potatisbonde med offret som en medalj på sitt lungsjuka bröst. Jag stoppar en liten fantasitrasa i munnen på honom och låter istället cynismen och den universella besvikelsen över världens eländiga tillstånd rinna av mig.
Här växer stora gyllene äpplen, små röda hårda äpplen, äpplen i klasar av piratdubloner, djupt lila plommon och söta, grå päron formade som kyrkklockor, som kurviga renässanskvinnostjärtar. Och vi får plocka dem alla. Vi får ta dem, tvätta av dem med varsam hand, krossa och pressa dem för att i cidermakeriets magiska metamorfos samla och locka fram den hemliga trädgårdens själva essens, guds kärlek i skön harmoni med det jordiskas frestelser.
Inget är längre omöjligt och det finns fortfarande vita fläckar på kartan. Vi har funnit vår hemliga trädgård.
Matteus 7: 7 ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 8 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.”
Av olika anledningar så har vi bestämt oss för att buteljera en alfa version (lämpligt i dessa app-präglade tider) med etikett och känner att vi inte kan låta bli att visa upp flaskan.
Vi står inför skördetid. Brännland Cider ska nu realisera sina första produkter med bas i norrländska trädgårdsäpplen. Det är nu vår idé provtrycks på allvar. Under året som gått har vi prövat oss fram och sökt vår produkt. Vi har funnit rätt och nu ska produkten skalas upp. Enormt spännande och skräckfyllt. Håller vårt koncept? Kan vi skörda tillräckligt med äpplen?
Att det finns tillräckligt med äpplen råder det ingen tvekan om. År efter år ser vi enorma mängder fina äpplen falla till marken och ruttna bort.
Om du bor i Västerbotten och vill att vi ska använda äpplena i din trädgård för att sätta Umeå på cider-kartan så mailar du oss på pommoligist[at]brannlandcider.se
Vi tar gärna emot äppel-leveranser och betalar isåfall för era äpplen. Om ni inte vill plocka själva så kommer vår pommoligist-crew ut och plockar äpplen hos er för den goda sakens skull.
Hör av er så berättar vi hur vi vill ha våra äpplen!
/Brännland Cider
